meckamicka - den gamla, brabrabra tiden.
Ja, tanken var ju för ett tag sen att jag skulle dissa den här bloggen, och använda min nya. Men jag har en känsla av att jag kommer börja skriva här igen.
Satt precis och läste igenom en hel del gamla inlägg, och det får mig verkligen att vilja gråta. Jag saknar det gamla så mycket. Det jag saknar allra mest just nu, förutom oss, är faktiskt Isa. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på varför det blivit såhär. Jag saknar min vän. Jag vill inte ha det såhär. Jag ska dra arselt ur vagnen och förklara det för henne. Jag kan också ändra på saker och ting hos mig själv, men för att kunna göra det måste jag ju få en chans?!
Klockan är halv sex, och snart kommer Victor hem. Jag kanske borde sova för sex timmar sen?!
Jag ska nämligen upp rätt skapligt, och ta mig en lång promenad med Empan. Är det tänkt iaf. Om vi orkar upp och ut eller inte återstår att se! På tal om Empan så vill jag dra iväg på en sån där gudomligt trevlig impulskryssning snart igen! Jag får ju ganska mycket lön nu i september, så det skulle ju passa finemang!
Klockan två idag ska jag infinna mig vid resecentrum för att möta upp mamma och ta emot lite pengar. Behövligt! Dom behöver jag hålla i ordentligt, för på fredag tar jag mig en tripp till Linköping och hälsar på Emma. Går det som det är sagt, ska jag inhandla mig en ny klänning på MQ, att ha på mig på krogrundan vi ska dra med Jörgen!
Men åker nog hem på lördag, för då fyller Empan år! Och på fredag är ju Ewis beräknad också. Ingen panik, allt på en gång! Jag förstår inte var all tid har tagit vägen riktigt.!
Tjottahejti,
Satt precis och läste igenom en hel del gamla inlägg, och det får mig verkligen att vilja gråta. Jag saknar det gamla så mycket. Det jag saknar allra mest just nu, förutom oss, är faktiskt Isa. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på varför det blivit såhär. Jag saknar min vän. Jag vill inte ha det såhär. Jag ska dra arselt ur vagnen och förklara det för henne. Jag kan också ändra på saker och ting hos mig själv, men för att kunna göra det måste jag ju få en chans?!
Klockan är halv sex, och snart kommer Victor hem. Jag kanske borde sova för sex timmar sen?!
Jag ska nämligen upp rätt skapligt, och ta mig en lång promenad med Empan. Är det tänkt iaf. Om vi orkar upp och ut eller inte återstår att se! På tal om Empan så vill jag dra iväg på en sån där gudomligt trevlig impulskryssning snart igen! Jag får ju ganska mycket lön nu i september, så det skulle ju passa finemang!
Klockan två idag ska jag infinna mig vid resecentrum för att möta upp mamma och ta emot lite pengar. Behövligt! Dom behöver jag hålla i ordentligt, för på fredag tar jag mig en tripp till Linköping och hälsar på Emma. Går det som det är sagt, ska jag inhandla mig en ny klänning på MQ, att ha på mig på krogrundan vi ska dra med Jörgen!
Men åker nog hem på lördag, för då fyller Empan år! Och på fredag är ju Ewis beräknad också. Ingen panik, allt på en gång! Jag förstår inte var all tid har tagit vägen riktigt.!
Tjottahejti,
Kommentarer
Trackback
