HuldaMystroll

Jag hade gett upp hoppet på att hitta nån som du.
Fler gånger tidigare har mitt hjärta gått i tu.
Länge har jag undrat om det funints någon tur.
Kan moll bli dur?
Det tog tid att börja om, försöka en gång till.
Allting snurrade, mina tankar stod inte still.
Sårad blev jag återigen, sa jag orkar inte nu.
Men då kom du.

Du fick mig att le, du fick mig att stå.
Du fick mig att se vem man kan lita på.
Du öppnade mig, min mur rev du ner.
Du är min sol när det är regn jag ser.

Sedan första gången som du tittade på mig,
har mitt hjärta sagt, det är nåt speciellt med dig.
Allt du gör och allt du säger, känns så himla rätt.
Och allt blir lätt.

Du fick mig att le, du fick mig att stå.
Du fick mig att se vem man kan lita på.
Du öppnade mig, min mur rev du ner.
Du är min sol när det är regn jag ser.

Men vad ska jag göra för att inte mista dig?
Tänk om du kunde höra alla tankar inom mig.
Då skulle du förstå mig utan meningslösa ord.

Du fick mig att le, du fick mig att stå.
Du fick mig att se vem man kan lita på.
Du öppnade mig, min mur rev du ner.
Du är min sol när det är regn jag ser.

Du fick mig att le, du fick mig att stå.
Du fick mig att se vem man kan lita på.
Du öppnade mig, min mur rev du ner.
Du är min sol när det är regn jag ser.

J<3